18 Oktober
Allt känns så hopplöst nu, vet inte varför. För varje dag som går känns det mer overkligt. känner mig less less less så att det sjunger om det. Vill bara att nå ska hända! På dagarna orkar jag inte göra något. är oftast bara hemma, ser på tv. är less på att ligga i soffan fast ändå fördriver jag hela långa dagarna där. Känner mig inte så alert till att fara runt och hälsa på massa folk heller, känns som om jag bara vill dra täcket över huvudet å bara gömma mig. Känner mig stor, tung och osmidig och så fort jag ska till och göra något börjar jag kallsvettas och måste sätta mig ner. Ska bli så jäkla skönt att slippa det här sen! Tänk så skönt det skulle vara att vakna en morgon utan att man känner sig alldeles blöt i svett och att stiga upp och kunna röra sig ordentligt utan att det ska va en stor procedur att sätta sig upp från sängkanten..
Älskade gumman.Håll ut.Tänk på att du får en belöning sen för den jobbiga sista tiden som är värdefullare än allt annat.Jag håller tummarna för er.
Menar förståss att NI får en belöning.Säg bara till om det är nåt jag kan göra för att uppmuntra dej.Kram.
vilken dag som helst är den lille hos er, tänk på det och ta en timme i taget =) kram
vilken dag som helst är den lille hos er, tänk på det och ta en timme i taget =) kram
visst är de jobbigt att väntan på den undebara som ligger innanför naveln =)
men när han kommer ut och en stund därefter så saknar man den där himla magen som varit stor och otymplig=)
Snart är ju guldklimpen ute, vare sig han vill eller inte ;) och ni två blir 3!
kramar
hoppas de kommer snart:) jobbigt gå över tiden. Din mamma väntar varenda dag<3 Men snart är Lillen här:)
Lycka till!